§

Han
med bruna lockar som lägger sig i nacken
med docksöta läppar
med vit linneskjorta
som sitter och spelar på ett piano
låter kroppen följa med och röra sig till pianots läte
som spelar dramatiskt och känslofullt
kollar bakåt med den där glimten i ögat
som bara just han kan få till
det där skrattet som bara just han kan skratta
det där fina lugnet som bara han kan ge mig
den där fina varma känslan som bara han kan ge mig av att bara just finnas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0